Idag är jag ledig för jag ska jobba helgen. Lite nervös för under min semester ändrade de rutinerna för kvällsarbetet totalt. Det kommer säkert bli bra, men vi ska börja samarbeta med andra sjuksköterskor som jag aldrig träffat så det blir lite pirrigt.

 

Idag skulle jag träffa PTn på eftermiddagen. Var grymt taggad och spänd. Men så var han sjuk. Ja, det är mycket förkylningar nu. Nästa vecka är jag ledig två dar så hoppas han har en ledig lucka, han är väldigt populär.

 

Jaja, så kan det gå. Igår hade jag i alla fall en trevlig upplevelse när jag tackade nej till kakor och fick gå hem och sätta en stjärna i kalender. :)

 Jag pratade med en gammal bekant som också fick ont i ryggen ungefär samtidigt som jag skadade min. Den personen hade ingen synlig skada men fick ont i en muskel och blev sjukskriven ett tag. Men av nån anledning återhämtade sig inte den här personen. Frågade hur det gick med jobb och träning nu för tiden men personen har ingen sysselsättning och tränar inte. Det var just träning som blev ordinerat då för flera år sen och det hjälpte också. Undrade varför det inte blivit av på flera år och personen svarade "Jag orkar inte". Personen hade bara gett upp. Utan att ens försöka.

 

Jag förstår det inte.

 

Jag fick en kommentar av en släkting för ett tag sen som tyckte att jag "haft tur". Haft tur?! Jag sitter inte och tycker synd om mig själv p.g.a. det jag drabbats av, men jag uppskattar inte om någon säger att jag haft tur. Jag har kämpat i åratal med läkare, mediciner, sjukgymnaster, träning, försäkringskassa, arbetsförmedling, arbetsträning, arbete. Hade jag inte gjort det hade jag varit på samma ställe som den personen. Tur fanns inte inblandat. Jag gav inte upp!

 

Det är samma sak med vikten. Ska man ge upp för att man drabbats av en motgång och går upp några (eller många) kilon? Jag kan bara inte göra det. Så jag kämpar vidare.

 

Nu har jag ordentligt ont i ryggen. Sen jag bytte jobb har jag bara haft riktigt ont en gång. Minns inte vad jag hade gjort då. Denna gång har jag gjort trädgårdsarbete, shoppat på IKEA, kört bil lite längre sträcka och lyft lite för tungt samt byggt ihop möbler. Fick sån semesterenergi och när ryggen mår bra är det omöjligt att veta hur mycket den tål. Dessutom har jag gått ner i vikt och fettet på ryggen ger en viss stabilitet, så det är vanligt att man får ont då och då under viktminskningen. Får ta det lugnt ett par dar nu, gå promenader och inte lyfta nånting.

 

Ja, äntligen hittade jag måttbandet och jag har gått ner flera cm i midjan. :D

Äntligen!

Fem veckors ledighet! Det längsta jag nånsin varit ledig är två veckor. Jag har gått som vikarie och på timmar inom handikappomsorgen, äldreomsorgen och efter att jag blev sjuksköterska inom hälso- och sjukvården, men aldrig fått en ordentlig semester. Det kommer kännas märkligt! Men jag tror att jag verkligen behöver det nu.

 

Är så stolt över var jag är just nu. När jag gick på Arbetsförmedlingens rehab efter sista ryggoperationen fick jag gå på jobbskola där en arbetsterapeut utvärderade min arbetsförmåga och hennes slutsats blev att jag aldrig kommer kunna jobba mer än 25 %. Vad förbannad jag blev! Men när jag blir förbannad blir jag ännu mer envis. 7 månader tog det att gå från 6 timmar i veckan till 40. På slutet gick det lite väl fort, från 50 till 100 % över en natt. Det var väldigt tufft i början men samtidigt var det precis den utmaningen jag behövde för att ta mig vidare. Och nu har jag jobbat heltid i 1 år och 5 månader! Trots att jag är sjuksköterska och många friska sjuksköterskor måste gå ner i tid för att orka med. Men det är därför jag har gått från vikariat till vikariat, för att hitta ett jobb där jag mår bra både fysiskt och psykskt. Ingen tackar mig för att jag har ett arbete som skadar min kropp. Nu har jag jobbat på hemsjukvården i 7 månader och det är fortfarande jättekul och jag mår fortfarande bra.

 

Och min belöning nu blir fem veckors ledighet!

 

Idag blev det trädgårdsarbete och promenader.
Men först ska jag göra en bekännelse - igår "firade" jag semestern med cider (torr dock) och snickersglass. Ujuj! Det kändes värt det och inplanerat vid tillfället, men efteråt mådde jag inte så bra. Jag får sällan ångest för att jag äter saker nu för tiden så det var inte p.g.a. det, men jag tror kroppen reagerade på sockret. Mådde rätt risigt ett tag.

Idag har jag inte varit sugen, än i alla fall, och mår bra. Började dagen med ett par timmars trädgårdsarbete. Kändes som ett ordentligt gympass! Stel överallt i kroppen nu. I eftermiddag blir det promenad så då tror jag kroppen mjukas upp lite. :)

Ojoj, jag blev så otroligt godissugen igår.
Tror det var för att jag var så där ovanligt uppjagad innan helgens jobb. Trött eftersom jag är den sista ut att få semester och för att det varit tungt de sista veckorna med att lära upp vikarier mitt i sommarstressen. Och helgen skulle jag jobba med vikarier också. Men det gick bra, de var duktiga och det var en lugn kväll/helg.

Så när spänningen släppte blev jag enormt godissugen. Tror jag var på väg till affären fem gånger. :P Men det blev inget godis! Inte förrän vid kl. tio på kvällen lugnade suget ner sig. Idag känns det bra förstås att jag inte köpte nåt. Nu har jag köpt hem en bit brieost som jag äter ibland när jag får ett sånt jobbigt sug som inte vill ge sig.

Jag försöker planera hur jag kan lägga upp träningen till hösten. Först var planen att fortsätta gå till jobbet och helst hem, men det har känts som att jag inte kan lägga mer än en timme på träning/motion per dag. Och jag vill börja gymma mer ordentligt så då funderar jag på om det är mer vettigt att ta bilen till och från jobbet och lägga en timme på gymmet. Klart det går ju även att gå till jobbet vissa dar och ta bilen och åka till gymmet vissa dar. :) Men jag gillar att ha en plan färdig, det är lättare att följa.

Äsch. Denna vecka blir det minus sa jag men det blev exakt plus minus noll på hektot. Gissar att det har att göra med sommarstressen. Vi är färre (två ordinarie denna vecka) men vi har mer att göra p.g.a. alla vikarier hos oss och hos hemtjänst. Vi hinner knappt med våra egna uppgifter för vi blir störda hela tiden och måste visa och förklara och åka på hembesök som hemtjänst i vanliga fall gör åt oss. Som vanligt på sommaren i vården! Däremot är det första sommaren som jag faktiskt får semester, innan har jag hoppat mellan vikariat till vikariat och aldrig fått en sammanhängande semester, så vetskapen att jag bara ska jobba två veckor till och sen vara ledig 34 dagar underlättar. :)

 

Men jag ska försöka ännu mer veckan som kommer! Jag vill hitta lösningen på hur jag kan gå ner i vikt (och i framtiden hålla vikten) även när det är stressigt. Stresshormonerna (kortisol m.m.) kan man väl inte göra nåt åt, men det kanske går att ändra sin inställning så man inte blir lika stressad? Eller lägga mer tid på återhämtning mellan arbetspassen.

 

Nåt som jag tyckte var intressant var att mina smala (väldigt smala!) kollegor också reagerar på stress precis som jag gör. De vill äta godis, glass, dricka sockerläsk för att trösta sig och pigga upp sig. Är det ett naturligt beteende eller något vi lärt oss?

 

Det som jag är nöjd med under veckan är att jag fortsatt gå till jobbet, även om det har varit ordentligt segt vissa morgnar, och jag har inte druckit nån alkohol (eller cola förstås, men jag gillar ju inte cola längre!). Och ätit LCHF givetvis.