Vissa vill räkna kolhydrater, vissa vill räkna kalorier, vissa tycker att det räcker att äta tills man är mätt.

Jag tror på det sistnämnda. Har man ingen som helst koll på vad livsmedel innehåller eller hur stor en portion är kan man lägga in en dag i en matdagbok och se vad det kommer fram för siffror. Men att börja räkna trots att man äter LCHF är lite att vara ute efter den där quickfixen som aldrig fungerar. Ha istället tålamod och lita på kroppens förmåga att ställa in sig själv på rätt energinivå. Visst, det är inte säkert att det blir en enorm viktminskning i början då, men kroppen blir harmonisk och du får en bättre relation till mat.

Men jag fattar inte när jag är mätt, säger du då. Näe, jag vet precis hur det är. Det har tagit mig två år att få ordning på hunger-mättnadssystmet efter all jojobantning och medicinering. Nu känner jag när jag blir så där lite skönt nöjd-mätt och kroppen signalerar att den är klar. Sen ska man inte blanda ihop hungerkänslor med sug, det är en helt annan sak, varför jag tidigare skrivit om att identifiera om suget är hunger eller bara sug.

Jag har själv varit väldigt desperat efter att gå ner fort i vikt för att minska belastningen på ryggraden och inte behöva någon mer operation. Att vara en ung, nyutbildad tjej med massor med fritidsintressen och sen plötsligt knappt kunna gå och vara tvungen att ta så mycket smärtstillande preparat att man inte längre kan tänka normalt är tungt. Så efter sista operationen var det enda jag tänkte "Jag måste gå ner i vikt, jag måste gå ner i vikt". Då var det inte så lätt. Det är därför jag pratar om att hitta harmonin först och främst.

Men det är okej om det tar tid! Det måste inte vara 4 kg första veckan och sen 1-2 vecka per vecka. Bättre att gå ner i vikt på lång sikt än att fortsätta sin jojobantning. Lyssna på kroppen!