När jag läste till personlig assistent för 12 år (!) sen fick vi i uppgift av läraren att skriva de fem saker vi önskar oss mest/värderar högst i livet. Vi var i blandade åldrar och nästan ingen skrev "att få vara frisk", bara enstaka personer som hade drabbats av en jobbigare sjukdom. Jag skrev inte heller "att får vara frisk" för jag hade alltid varit frisk förutom en lättare övervikt utan komplikationer. När jag skadade ryggen var de flesta i min umgängeskrets fortfarande friska och ingen förstod hur det var att vara ung men inte kunna gå som vanligt. Eller att ha ont dygnet runt och aldrig nånsin få sova mer än någon timme i sträck. Nu har det gått sju år och flera har drabbats av någon sjukdom och vissa av envisa ryggskott och plötsligt förstår de. Och nu är det många som pratar om att få vara frisk.

 

 

När man är frisk är det en självklarhet fastän man egentligen borde uppskatta varje dag som man får vara frisk. För mig är det ett mirakel att slippa ha rullator och kryckor, att klara mig med bara panodil som smärtlindring, att kunna gå långpromenader, att kunna jobba, att kunna köra bil, att kunna träna, att kunna laga mat och att kunna jobba i trädgården. Bara en sån enkel sak som att få ge någon en kram var omöjligt förut utan att få svåra smärtor.

 

Trots att jag inte kan hoppa, cykla eller lyfta känner jag mig väldigt lyckligt lottad som är så frisk som jag är. :) Och jag är redo att förebygga ytterligare sjukdomar genom att bli av med övervikten.