Motivationen började tryta lite när min PT ställde in. Jag har väntat ett par veckor nu på att få mitt träningsschema från honom. Allt är inget!-tänket. När jag blir taggad över något vill jag att det ska ske NU. Om det inte blir så så försöker tankarna lura mig att jag lika gärna kan göra ingenting tills det händer. Som nu kan jag lika gärna äta vad jag vill tills träningen kommer igång. Vilket förstås vore väldigt onödigt.

Andra tankefällor jag har:
Dagen är ju ändå redan förstörd, om jag fallit för frestelsen och tagit en chokladbit eller liknande.
Det är ju helg, jag kan börja igen på måndag.
Det är ju inte ofta jag är bortbjuden!
Jag kan ta bara en, vilket jag inte kan. :P

Om jag tränar är det väldigt sällan som jag fuskar, fastän det är då som kroppen tål det bäst.

Tidigare trodde jag att om jag identifierade mina tankefällor skulle jag inse när de dök upp, men så funkar det inte. De kryper på mig ändå utan att jag är medveten om dem. Jag vet inte, jag kanske "vill" bli övertalad?

Skönt att jobbhelgen är över i alla fall. Tror det är fem veckor till nästa nu. Då hoppas jag att jag är mera inne i de nya rutinerna så jag slipper bli lika stressad som denna helg.